Jag är tramset. Nästan jämt.
Ja, inte när jag är förbannad, då är det allvar.
Men annars.
Trams trams trams trams trams trams, det tar aldrig slut.
Tro mig, jag har försökt bli vuxen. Agera vuxet när det förväntas av mig.
Men det är inte kul.
Och man lever ju bara en gång och sånt.
Så jag fortsätter tramsa.
Tills jag ligger där med näsan i vädret.
Men även då, förmodligen.
Ett dött trams.
Det kommer ligga där i kistan och se särdeles tramsigt ut.
Särdeles tramsigt och snyggt, får man hoppas.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Haha, jag skrattade för mig själv. Jag tror att det är roligt att vara tramsa. Kul skrivet.
Tack för dagens goda skratt. :)
Tramsa på!
det går att vara ett vuxet trams! Underbar text och älskar den sista meningen!
Skicka en kommentar