Bjuder du så nobbar jag.
Jag kan inte stå i skuld, förstår du.
Mer än jag redan gör.
Eller som jag inte gör;
man kan ju välja livsstil.
Ett liv i skuld eller ett annat.
Sägs det.
Men jag kommer inte undan.
Hur jag än väljer och väljer och väljer.
Så finns den där.
Otillräckligheten.
Den förbannade jävla känslan av att jag borde.
Lite mer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Underbar text.
Är vi inte alla där?
Välja och välja och välja....borde hit och borde dit. Livet då? Gillade din text - skarpt.
Snyggt trepack med budskap. Gillar.
Skitbra.
Skicka en kommentar