Man kan alltid hoppas.
Hoppet är - vet ju vi - det sista som överger människan.
Hoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppas.
Att allt blir bra.
Att allt blir jättejättebra!
Men, om vi nu ska vara lite realistiska:
Är det inte lite väl mycket att hoppas på?
Att allt blir bra, hallå?
En aning övermaga, kanske? Och krävande!
Jag tycker inte om krävande människor,
de är verkligen aaasjobbiga.
Man får hjärtklappning bara av att se dem.
USCH, får jag lust att skrika. HOPPAS att de inte kommer hit!
fredag 28 oktober 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Känns som en stand-up monolog. En bra sån! Får mig att fundera runt "krävande".
Bra!
Just det. Stand up. Bra.
Skicka en kommentar