tema: luftig

Bra med ett luftigt tema, så man kan andas och tänka på annat än kyssar som inte släpper in en enda syremolekyl i sin hermetiskt tillslutna hetta.

Luft är bra. Den består av syre, kväve, ädelgaser, koldioxid och vattenånga. De tre sist nämnda gaserna utgör bara ungefär en procent, och alltså består luft till nittionio procent av syre- och kvävgas. (Förutom möjligtvis i omedelbar närhet av en kyss, där halten vattenånga kan antas skena på ett helt okontrollerat sätt.)

Vi behöver luft för att andas, och det gäller även fiskarna, som inte har det så luftigt men ändå får det syre de behöver. Man kan undra om fiskar kysser varandra och om de i så fall har något utbyte av det, men det hör ju inte hit, till den här texten. Är det bara människor som kysser varandra på det där passionerade sättet? Nå, det hör ju inte heller till ämnet för dagen, eller hur.

När man cyklar och springer kan man känna luftens friktion mot huden, vilket ibland resulterar i en frihetskänsla. Håret kan också lyftas och rufsas till av luften. Hår kan också lyftas och bli rufsigt av en riktigt het kyss, men det har inte med luften att göra så vi lämnar det fenomenet därhän. Men besynnerligt är det för det gäller ju inte bara håret på huvudet, även hårstråna på armarna kan ställa sig i givakt likt en holländsk tulpanodling av en enda liten kyss! Visst är det konstigt?

tema: kyss

En kyss är en kyss är en kyss.

Kan inte utveckla det mer med tanke på det tillstånd jag befinner mig i.

tema: gren

Gren som i trädgrej eller gren som i skrev?

Vi behöver utreda det först, annars kommer missförstånden hagla.

Så här:

Ponera att jag skriver 'Men vilken fantastiskt vacker gren!' Hur ska ni då veta? Är det Friskisledarens gren vi menar eller en på björken utanför mitt fönster?

Total förvirring kommer uppstå, och jag är redan tillräckligt förvirrad som det är, tack så hemskt mycket.

tema: skär

Till Friskisledaren för måndagspassen

Skär eller karamellröd, vilket tycker du mest om? Jag har båda. Och aprikos. Läste att kvinnor är attraktivare mot röd bakgrund, det måste väl gälla i röd träningstopp också? Fast jag har ingen röd, bara skär, karamellröd och aprikos. Så vilken tycker du mest om?

MEN SVARA DÅ!

Tema: nacke

Snälla, kyss mig i nacken,
det är allt jag begär.
Håll upp mitt hår med ena handen,
och ha den andra var du vill,

på min mage går bra.

Kyss med mjuka läppar,
du får välja plats själv,
nära hårfästet eller en liten bit ifrån,

the choice is all yours.

tema: kärleksmums

Kärleksmums? Vad fan är kärleksmums? Om ni ursäktar min fråga. Är det när man mumsar på sin käresta, eller vad?
'Och där rök näsan med snorkråkor och allt, schlurp, smack, smack.'

Okej, vi går inte närmare in på det. Känner jag. Men ändå. För vad kan det annars vara? Hjärtformade mumsmums?
Säg att det är hjärtformade mumsmums.

070-70070070

Den där Ingela.
     Stefan låg i nybäddad säng (vita lakan med smala ljusgröna ränder) och lät tankarna fara innan han somnade.
     Den där Ingela - henne skulle han faktiskt kunna tänka sig att bli kompis med.
     Om hon insisterade.
     Bara kompis förstås, men det är ju inte så bara. Inte många hade genom åren kommit genom Stefans kompis-nålsöga. Bara Roland egentligen.
     Han sträckte sig efter sin smartphone och skrev in hennes namn på eniro. Ingela Svamlund, måste inte det vara ett taget namn? Fanns bara en och Stefan sparade numret. Utifall att, tänkte han och råkade ringa av bara farten, han liksom slant med fingret och signalerna gick fram en efter en, likt ett brandlarm på sista versen sköt de in i hans öra.
     När Stefan måste tänka fort tänker han inte alls. Istället blir han paralyserad. Även andningen upphör, och i det här specifika fallet kom den inte igång igen förrän han hörde Ingelas röst i andra änden: ”Hallå?”
     Innan mobiltelefonernas och nummerpresentatörernas tid hade det varit en annan sak, då hade luren åkt i klykan och saken hade varit utagerad. Men nu fanns ingen feg utväg att ta till, hon skulle ändå veta. Googla numret och se. Att galningen som ringde vid sovdags och klickade henne var Stefan.
     ”Ja”, harkel ”…hallå?”
     ”Vem är det?”
     ”Det är Stefan.” Ett andetag, två andetag ... kanske fler. ”På franskakursen.”
     ”Jaha?”
     Jaha?!  Så oengagerad och avmätt hon lät, kanske var hon inte det kompismaterial Stefan trodde ändå. Och kanske skulle det här samtalet visa sig bli så pinsamt att han inte kunde fortsätta på kursen. Han satte sig upp i sängen.
     ”Tänkte bara höra vad vi har i läxa till nästa gång. Jag glömde skriva upp.” Telefonen flyttades från vänster öra till höger och tillbaka till vänster igen. ”Förlåt att jag ringde så här sent, jag visste inte vad klockan var.”
     ”Men nu vet du det?”
     ”Öh … ja.”
     ”Ska jag förhöra dig på orden?”
     ”De franska orden?”
     ”Ja, vilka annars?”
     ”Öh … ja, okej, då.”
     ”Fast då får du inte tjuvkika i boken.”
     ”Öh … lovar, jag har den inte ens här.”
     Först långt senare avslutade de samtalet; när sen kväll övergått i natt.
     Men då kunde de läxan ordentligt båda två. 

tema: perfekt

En perfekt julafton har jag aldrig haft, så det vet jag tyvärr inte vad det är. Alltid är det några som förstör. Ungar som gnäller för att julklappsutdelningen dröjer och vuxna som skrattar och pratar för högt om ämnen som verkligen inte hör ihop med julefrid.

Jag tycker inte om skrål.

Och tjatiga ungar går mig på nerverna.

Inte för att jag skulle berätta det för dem. Nej, jag ler och tindrar med ögonen (så gott jag orkar efter att ha gått upp klockan fem för att hinna ordna alla julklappar under granen och få till ett perfekt julbord).

Sådan är jag.

tema: att fråga

Ponera att man vill fråga någon något fast man typ inte vågar. (Blotta tanken är så läskig att man faktiskt inte alls tänker ställa den där frågan, man vet inte ens vilken den är.)

Tänker ni på det nu?

Okej. Min fråga till er är då: Hur gör man?

tema: magnet

Han hade svart tröja och svart kavaj. Inte alls min grej, men vad fan; som alla vet får kläderna ibland en underordnad roll. Exempelvis kan håret dra till sig all uppmärksamhet. Fast inte i det här fallet, för ärligt talat, jag minns inte vad han hade för hår. Lite cendré längst upp kanske, men det är oklart. Blå ögon som skelade såg jag i alla fall. Eller om de bara satt lite snett. Kan inte svära på att de var blå, men typ. Ni fattar.
Skitsamma. Det var ändå något annat som gjorde det, och gud vet vad. Till och med den svarta kavajen blev snygg.

tema: läsa

Jag läser 20 oktober på förra inlägget och inser att det inte är någon ordning och reda på mitt skrivpuffande. Man kan ju inte låta bortåt en månad passera utan ett enda inlägg!

Visst?

Å andra sidan kanske man kan det. Bättre än att springa omkring med ett järnrör på stan, i alla fall.

tema: att grilla

"Har du klippt dig?"
"Ja, igår! Vad tycker du?"
"Tycker och tycker, jag undrar varför du valde just den där frisyren, varför just den av alla?"
"Varför?"
"Ja, varför. Det är inte utan att man undrar."
"Jaha ... ja, jag såg den i en tidning, i och för sig på en sådan där modell, och det blir ju aldrig riktigt samma sak på en själv, men jag tyckte den var fin ...?"
"Fin, hm, man har alltid djupare motiv än så, min vän. Varför har du klippt upp mer här än där, till exempel, kan du svara på det?"
"Eh, jag tyckte det var roligt, och lite annorlunda ...?"
"Du vill alltså vara rolig och annorlunda, är det så jag ska tolka det? Roligare och mer annorlunda än vilka då?"
"Nja, rolig vill jag kanske inte vara, det var väl inte direkt så jag menade."
"Nehej? Du säger att du vill vara rolig, roligare än vi andra här på jobbet, får man förmoda, och i nästa sekund vill du inte det?"
" ... ?"
"Eller så försökte du slingra dig, kanske? För att du egentligen inte vill berätta sanningen?"
"Sanningen ...?"
"Till varför du valde just den där frisyren!" 
"Men vänta här nu. Får inte jag välja vilken frisyr jag vill?"
"Absolut, absolut. Bara du inser att man måste ta konsekvenserna av sina val."

tema: rätt tillfälle

"Det där är rätt färg!" Du pekade och jag frågade vilken för det var ju omöjligt att se, så många färger glödde i kvällssolens sken, hundra nyanser av rosa, orange, purpur och guld.
"Men kolla, den!" insisterade du och jag försökte följa ditt pekfinger ner över hustaken, försökte verkligen, men de flöt ihop, färgerna, och de glänste så att jag var tvungen att kisa. Bara inte så att du såg, för jag ville stå där bredvid dig för evigt, det var det enda jag visste och vad brydde jag mig om rätt färg? Den salta vinden lekte i ditt hår, kastade det hit och dit, helt utan respekt.
"Jag tror jag vet vilken du menar", sa jag. "Den där som glänser i solen? Till vänster?"
Du skrattade och sa att det inte finns någon färg till vänster, för där tar ju havet vid, och jag skrattade jag med och sa att blå också är en färg. Sedan pussade jag dig på munnen. Oj, vad förvånad du blev.

tema: menlös

Som en gråaktig skugga trampar hon omkring i tillvaron, är det inte hemskt? Varför säger ingen åt henne att grått inte är hennes färg? Att gränsen mellan den stora stickade koftan och det gråsprängda håret suddas ut och flyter ihop med de gråblå halvmånarna under ögonen? Varför säger ingen något? Ska stackarn gå omkring där och vara osynlig?
När hon ju egentligen har så snygga tuttar och vader.

tema: bygga

- JAG HAR DEN ÄRAN ATT GRATULERA!
- Jaha? Tack, tack, det var vänligt.
- JAG KOMMER FRÅN LOKALTIDNINGEN!
- Jaså, minsann? Varför då?
- DET ÄR JU INTE VAR DAG NÅGON I KOMMUNEN FYLLER HUNDRA!
- Nej, det kanske det inte är, nej.
- HUR MÅR VI?
- Vilka vi?
- JAG MENAR TANT SJÄLV!
- Du menar mig? Jaha, jo, jag mår väl efter omständigheterna hyggligt. Hur mår du själv?
- HA HA HA, FANTASTISKT! DET ÄR JU INTE VAR DAG MAN FÅR ÄRAN ATT SAMTALA MED EN HUNDRAÅRING.
- Det finns fler än jag, om det är något du önskar göra lite oftare.
- HA HA HA, VILKEN HUMOR NI HAR! DET ÄR INTE ALLA I ER ÅLDER SOM ÄR SÅ PÅ ALERTEN!
- ?
- JA. ALLTSÅ. NÄR MAN LEVT I HELA HUNDRA ÅR HAR MAN FÖRSTÅS HUNNIT MED ATT GÖRA VÄLDIGT MYCKET! KAN DET ÖVERHUVUDTAGET FINNAS NÅGOT KVAR?
- Ja, bastun vid sjön. Jag ska bygga en bastu nere vid sjön. Det har jag tänkt på ett tag nu, och till sommaren ska det äntligen bli av.

tema: genomlida

Bestämde mig för att göra research och frågade grannen vad han genomlidit idag.

Det skulle jag inte ha gjort.

I tre kvart malde han på om sina umbäranden som innehöll allt från vidbränd havregrynsgröt till erektil dysfunktion, och där stod jag och var tvungen att lyssna och se intresserad ut. Korsryggen värkte och mitt låga blodtryck befann sig långt nere vid fotknölarna innan han var klar. När jag stapplade därifrån kände jag mig både yrslig och illa till mods. Sedan fick jag migrän också.

tema: imponerande

Satt i godan ro vid mitt skrivbord och planerade nästa lektion idag när jag tittade till på klockan och såg att lektionen ifråga börjat för två minuter sedan. Helvete, tänkte jag och rafsade snabbt ihop de böcker, papper och pärmar jag skulle ha med mig. Jag har (på förekommen anledning) en uppgörelse med en kille i den klassen, som går ut på att vi båda ska komma för tidigt till mina lektioner, och jag bara fan fan fan, medan jag älgade uppför trapporna till klassrummet.
Genom fönsterglasen hann jag se att alla elever satt på sina platser innan jag kastade upp dörren, störtade in och drog en radda organiska ursäkter. Jag lade ner min hög på katedern och slängde ett öga på min kollega som stod vid whiteboardtavlan, vad gjorde hon där? Efter ett par sekunders tyst förvirring gick hon fram till schemat som sitter på anslagstavlan och pekade på min lektion som skulle börja först om fyrtio minuter. Pinsamt, kan man tycka, men jag bara plockade upp mina pinaler, sa till eleverna att det var kul att se dem, och gick sedan ut med värdigheten intakt. Det tycker jag var imponerande.

tema: dela

Kul att ni tittar in så att jag kan dela med mig av min åldersnoja, har väntat länge på att få göra det. Dubbel ångest är halv ångest, eller hur det där ordspråket nu lyder. Gödsla med din noja och du får tusenfalt tillbaka, känns också bekant, kanske kommer det från bibeln?
Hursomhelst. Det här med att man hela tiden blir äldre och äldre, och att kroppen sjanserar för var dag som går, det stör mig. Som fan. Själva idén är helt skruvad, om jag får säga vad jag tycker.

Tack för att ni lyssnade.

tema: hjälpa

Hjälp mig hit och hjälp mig dit, är det inte på sin plats att man hjälper sig själv om man nu försatt sig i nöd? Folk daltar med varandra så man får spader, sträcker ut en hand och sån skit, som vore de smörsångare hela bunten. Nä - vid alla avsvansade smådjävlars löständer - en bra kvinna reder sig själv, det är det jag alltid har hävdat.

tema: intryck

Frågan är vilket intryck jag ger, där jag sitter i den lilla röda soffan. Det är en sammetssoffa, varför man har en sådan vet jag inte. På andra sidan det mörkbruna soffbordet sitter de på varsin hög stol, och iakttar mig. Jag försöker se avslappnad ut, kanske går de på det. Jag försöker se världsvan ut, men kan förstås inte tävla med dem.

"Vad är det du har gjort egentligen?" Frågan slungad som en diskus, den landar i mitt mellangärde.
     "Jag vet inte", flämtar jag, känner rodnanden ta fart på bröstet och sakta klättra uppåt. "Borde jag veta det?"
     De ler klädsamt, eller kanske inställsamt. Överlägset, förstås. Men rart. Fast också osäkert, definitivt osäkert.
     "Men man kan säga ..." Min hjärna går på högvarv, jag måttar upp en kvadrat med händerna. "... att jag stängde in henne ... för att ge henne chansen att ta sig ur. Jag tycker om när folk tar sig ur."
     "Okej?"
     "Jag såg också till att hon fick hjälp, kände att hon aldrig skulle klara det på egen hand."
     "Inte? Hm ... vi får fundera och återkomma. Tack så länge, och varsågod, här får du en kasse."