I den andra världen har jag mina kompisar.
Alla vill vara med mig, men alla får inte det.
Bara de som jag väljer.
De andra blir ledsna men det kan inte hjälpas,
för det är jag som bestämmer.
När jag har kalas kommer alla som jag bjudit,
och de andra är jättesnälla mot mig för att jag ska bjuda dem också.
Men det gör jag inte.
På kalaset vill mina kompisar leka med mina Bratsdockor, jag har alla.
Ella, Maja och Hilde får röra dem, klä på dem olika kläder.
Men inte de andra.
Min mamma är en ung mamma, hon har långt ljust kammat hår och kläder som luktar gott. Hon är glad hela tiden, så alla önskar att deras mammor var som min. Hon dricker inte vin på kalaset. Hon dricker aldrig vin. Är bara den snällaste och bästa mamman som alla vill ha. Som ordnar det bästa kalaset.
Alla är så avundsjuka.
söndag 30 maj 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Ruskigt bra, så otroligt tydligt. "Hon dricker inte vin på kalaset", där tårades mina ögon faktiskt. Arma, arma unge.
Sorglig läsning. Du får verkligen fram det du vill säga i de korta meningarna.
Tydlig, typisk, tragisk fantasi
Tyvärr mycket realistisk barnadröm, budskapet går verkligen fram.
hmmm ja tolkade nog annorlunda först.
Men efter att ha läst kommentarerna förändrades texten.
sorglig vart den
Kort, med stort innehåll. Det värker i hjärtat. Bästa jag läst av dig.
Bra text som man kan tolka olika.
Så hjärteknipande på slutet, gick från allmänt till tydligt, bra, bra!
Skicka en kommentar