Ett samtal i förrgår med min femtonåriga dotter:
(Elias är föremålet för hennes hjärta just nu.)
Hon: -Alltså, Elias egoboostar mig fett!
Jag: - Jaså...?
Hon: - Ja, tänkte du på att jag var osminkad igår när han var här?
Jag: - Eh...ja, kanske...?
Hon: - Det trodde jag aldrig att jag skulle kunna va. Förut, alltså.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Lilla, lilla hjärtat.
När jag var unisserligen blyg som attan, men tack vare min mor utrustad med ett grymt självförtroende som gjorde att jag struntade fullkomligt i vad andra ansåg om mig. Jag sminkade mig mycket sällan
Äh, min son satte sig på datan och förstörde texten.
Det jag ville skriva var att när jag var ung var jag visserligen blyg, men utrustad med ett grymt självförtoende som gjorde att jag fullkomligt struntade i vad killarna tyckte. Ville de ha mig fick de ta mig som jag var, annanrs var de ingenting att ha.
Jag måste fnissa lite när jag läser. Jag minns hur det var med hormoner överallt och viljan att passa in med någon annan. Puh! Tur att den tiden är över sedan länge.
Ler stort. Egoboastar? Konstigt ord :-).
Ethel: Egoboostar ska det förstås vara!Tack för påpekandet.
Det är verkligheten det :D Härligt att bli boostad så!
Träffsäkert om ung osäkerhet.
Skicka en kommentar