Tema: Att tänka

Kom att tänka på livet och döden häromdagen, när jag fick veta att min femtionioårige morbror nyligen opererats för hjärntumör. Min mamma, hans storasyster, dog av en hjärntumör när hon var femtiofem.
I det här läget, när jag nu själv närmar mig femtio, är jag glad att jag inte är lagd åt det hypokondriska hållet. Och att jag är en sådan som inte tänker så himla mycket hela tiden. På hjärntumörer till exempel.
Googlade symptomen igår och konstaterade att jag inte har dem. Förrän jag vaknade imorse, då det ena efter det andra stämde in. Om jag inte misstar mig så sitter min tumör precis över vänster öra. På insidan av skallbenet.
Jag antar att jag nu måste ringa vårdcentralen. Det ska alltid gå via vårdcentralen.
Ursäkta, men jag har en hjärntumör.
Ja, jag är ganska säker.
Alltså, jag känner den. Ovanför vänstra örat.
Va?! Hur kan du veta att det inte är en hjärntumör? Du har ju inte ens träffat mig!
Verkar inte vara?! Vem tror du att du är egentligen? Som sitter där i ditt lilla telefonbås och tror och tycker utan att ha någon som helst aning! Du KAN INTE VETA!
Nej, just det, det kan du inte.
Va? Klockan tre idag redan?