tisdag 26 juni 2012

Tema: Att ställa upp

Läser i senaste numret av tidningen Skriva om skrivro. Är inte det ett vackert ord, så säg?

Solig takterass i Grekland, kal studio målad i vitt och liten skrivarstuga på tomten är drömskrivplatser som nämns i artikeln, och ja, ja, visst. Men hur vore det om familjen ställde upp lite?

Några uppoffringar per dag och familjemedlem, är det verkligen något man ska behöva be om? Varierade och kärleksfullt tillagade måltider inburna på bricka skulle inte sitta fel, även en författare behöver ju äta, inte sant? Den i familjen som är bäst på att massera skulle kunna offra någon halvtimme per dag på min nacke, det tycker jag. Jag kan ha ett signalsystem för enkelhetens skull. Liten plingklocka när jag behöver massage och stor när jag vill ha lite inspirerande sällskap en kvart eller så. (Fast tio minuter kommer nog räcka.) En äggklocka att släppa lös när mina fötter är kalla. Sedan är det bra om de vistas utomhus när jag behöver lugn och ro för att koncentrera mig. Det blir nog allt som oftast.

måndag 25 juni 2012

Tema: En nidbild

Han var snyggare när han var gift med mig, det är i alla fall en tröst. Jag hade honom när han var på topp, ha ha. Om jag träffar hans nya vid något tillfälle ska jag fan i mig tala om det för henne. Hon ska få veta vad hon gick miste om, eftersom det var jag som hade honom när hans hår var tjockt och hans hy slät och fin.
Den var verkligen slät och fin. Nu är den betydligt slappare. Påsarna under ögonen gungar slappt mot kindbenen, och örsnibbarna ska vi inte tala om. Dra lite i dem och de når axlarna. Till skillnad från hårfästet, som drar sig allt längre upp. Det enda kvarvarande hår med någon slags vitalitet intakt är det som sticker ut ur öron och näsborrar. Det är desto livaktigare, man skulle kunna fläta det. Långa krokiga flätor som man sedan skulle kunna trycka in i hans mun tills han inte kunde andas längre.

söndag 24 juni 2012

Tema: Att ignorera

- Vi skulle kunna ha små bakelser toppade med körsbär till efterrätt ...?
- Mmm.
- Ett körsbär på varje bakelse, liksom.
- Mmm.
- Glaserade.
- Mmm.
- Så att varje körsbär glänser...
- Mmm.
- Nästan som små julgranskulor, visst ser glaserade körsbär ut som små julgranskulor?
- Mmm.
- Och fluffig grädde, det ska vi också ha.
- Mmm.
- Jag älskar fluffig grädde!
- Mmm.
- Men inte så fluffig så att körsbäret försvinner, förstås.
- Mmm.
- Vadå, 'mmm'? Inte så fluffig att körsbäret försvinner, sa jag!
- Va?
- Vi kan behöva staga upp det med en tandpetare. Eller lägga det på en liten platå, och sedan spritsa grädden runt om.
- Mmm.
- Ibland känns det som att du inte lyssnar på mig.
- Va?
- Ibland känns det som att du inte lyssnar på mig, säger jag.
- Du känner så mycket du.
- Mmm.