Tema: reagera

Det är himla bra att reagera. Bra för andningen, till exempel.
Ut med det bara! Orättvisor, översittarfasoner, trakasserier - acceptera intet!

Men akta dig jävligt noga för att överreagera. Fin balansgång, det där. En väldigt tunn linje mellan hjältegloria och tvångströja. En linje som dessutom är i ständig förrädisk förflyttning. Kolla därför noga upp vad som gäller när du kommer till ett nytt ställe, innan du reagerar.

Vill du köra med säkra kort kan du lägga dig till med det populära ögonhimlandet. En reaktion så god som någon, och som fungerar i de flesta sammanhang. Se bara till att objektet för himlandet inte är i närheten för då kan det bli pinsamt. Rent av ödesdigert - jag känner en som fick sparken.

Tema: hoppas

Man kan alltid hoppas.
Hoppet är - vet ju vi - det sista som överger människan.
Hoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppas.
Att allt blir bra.
Att allt blir jättejättebra!
Men, om vi nu ska vara lite realistiska:
Är det inte lite väl mycket att hoppas på?
Att allt blir bra, hallå?
En aning övermaga, kanske? Och krävande!
Jag tycker inte om krävande människor,
de är verkligen aaasjobbiga.
Man får hjärtklappning bara av att se dem.
USCH, får jag lust att skrika. HOPPAS att de inte kommer hit!

Tema: Engagera

Nu tycker jag att vi alla tar och engagerar oss. Det kostar bara sjuttiofem kronor i månaden, som en hämtpizza. Tre hämtpizzor i månaden istället för fyra, och på köpet slipper vi det dåliga samvetet. Som ett litet package-deal. Både vi och det lilla fattiga barnet blir gladare. Och om vi väljer ett barn i något land med fin natur, kanske en vacker kust med fina stränder, kan vi förlägga semestern där och hälsa på den lilla telningen. Tänk vad glad han eller hon ska bli!

Tema: Osynlig

När du kommer in här ser du henne förmodligen vid ordbokshyllan, där längst ner i hörnet, till vänster. Där rättar hon till ordböckerna vare sig det behövs eller inte. Det är liksom det som är problemet, men jag ska inte uppehålla mig vid det nu.
     Hon är mörkblond, cendré typ, kortklippt frisyr med en lite längre lugg som hon hela tiden för åt sidan, så som man gjorde i början på 90-talet. Jag har föreslagit att hon ska byta frisyr och bleka slingor, det tror jag skulle pigga upp henne, men nej. Hon är lite…initiativlös, kan man säga.
     Ögonen är helt okej, blågrå, fast dom ser du förstås inte härifrån. Hon är medellång, smal på ett intetsägande sätt, vanligtvis klädd i långbyxor och blus, ganska klassiskt snitt på kläderna. Tråkig stil, om du frågar mig. Allt går i blått, vitt och grått, blått, vitt, grått, blått, vitt, grått. Ja, du fattar.
     Hon närmar sig femtio, det kan man inte missa när man ser henne på nära håll, mascara är det enda smink hon använder. Lite concealer under ögonen skulle göra mycket, hennes ljusa hy har en nästan skummjölksblå ton här i butiken, vi har ju lysrör, du vet. Men som sagt, hon bryr sig inte så mycket om sitt utseende. Tyvärr, måste jag säga. Hon har varit singel i tolv år nu, och dig och mig emellan, det kommer hon nog fortsätta vara tills hon dör.

PS Den här kvinnan är en karaktär i en längre berättelse jag skriver, här sedd ur en arbetskamrats ögon.

Tema: Om att enas

"Det är normalt att bråka, förstår du, bara man kommer överens och säger förlåt sen."
"Men jag vill inte säga förlåt."
"Lilla vän, det måste man."
"Han kallade mig för bög."
"Ja, men vad gjorde du då?"
"Slog honom."
"Får man göra så?"
"Han kallade mig bög."
"Det var inte bra, men får du slåss för det?"
Tystnad.
"Mmm, förstår du nu vad jag menar?"
"Han kallade mig för bög."
"Men nu får du faktiskt lyssna på vad jag säger! Man får aldrig slåss, hör du det?"
"Fast han kallade ju mig för bög."
"Nu lyssnar du på mig! Man får inte slåss! Punkt slut! Och gör man det ändå måste man faktiskt säga förlåt."
"Men jag vill inte."
"Jodå, det vill du. Kom nu så säger du förlåt till honom och han till dig, det kommer bli så bra så."