Pigga upp i all ära, men jag har en bekant som skulle behöva piggas ner.
Hon är så pigg att hon får migrän av det. Tänk en spänd fjäder på uppåttjack.
Hon har provat yoga efter tips från mig, men då hon inte kan vara still blev de andra på yogapasset störda.
Jag har supit henne under bordet, då var hon stilla, men inte kontaktbar, så det är ingen permanent lösning.
På skoj (sa jag) slog jag en gång en gummiklubba i huvudet på henne men då blev hon arg.
Nu funderar jag på att säga upp den här bekantskapen. Inaff is inaff.
fredag 26 november 2010
torsdag 25 november 2010
Tema: Skuld
Äppelbikt
När jag handlar äpplen väljer jag bara ut fina. (Det är likadant med tomater.) Eftersom man inte kan se hur de ser ut på andra sidan, där de ligger i sitt äppelhav och ser perfekta ut, måste jag ta upp vart och ett för närmare granskning. Jag kollar dem runt om och klämmer lätt för att se att de är lagom hårda. Lite i smyg gör jag det, så att andra inte ska se.
Allt vore frid och fröjd om jag inte fick så dåligt samvete. Vem säger att just jag ska ha de finaste äpplena? Varje gång jag lägger tillbaka ett, för att det hade någon blessyr som först inte var synlig, så tänker jag på att någon annan, som kommer efter mig, får finna sig i att köpa det äpplet. För då är alla fina äpplen uppköpta av sådana som mig.
Vem är jag att bestämma att andra ska få sämre äpplen än jag?
Kan man ju verkligen undra.
När jag handlar äpplen väljer jag bara ut fina. (Det är likadant med tomater.) Eftersom man inte kan se hur de ser ut på andra sidan, där de ligger i sitt äppelhav och ser perfekta ut, måste jag ta upp vart och ett för närmare granskning. Jag kollar dem runt om och klämmer lätt för att se att de är lagom hårda. Lite i smyg gör jag det, så att andra inte ska se.
Allt vore frid och fröjd om jag inte fick så dåligt samvete. Vem säger att just jag ska ha de finaste äpplena? Varje gång jag lägger tillbaka ett, för att det hade någon blessyr som först inte var synlig, så tänker jag på att någon annan, som kommer efter mig, får finna sig i att köpa det äpplet. För då är alla fina äpplen uppköpta av sådana som mig.
Vem är jag att bestämma att andra ska få sämre äpplen än jag?
Kan man ju verkligen undra.
söndag 21 november 2010
Tema: namn
Om man fick en dotter i början på femtiotalet, bara några år efter andra världskrigets fasor, och döpte henne till Solbritt så hade man förmodligen en plan. Man kan med stort fog anta att syftet, helt enkelt, var att lysa upp sitt liv med en liten solstråle. Kan ju låta ack så oskyldigt.
Just den här Solbritt, som jag tänker på, hade, liksom alla andra barn, två vägar att gå, antingen att leva upp till sina föräldrars förväntningar eller att svika dem. Alla som känner henne idag skulle förmodligen ivrigt hävda att hon gick den sistnämnda vägen, säkert i någon slags protest.
Men betänk: Att hon som vuxen är motsatsen till en solstråle behöver inte nödvändigtvis betyda att hon svek sina föräldrars förväntningar, hon kan ha levt upp till dem under uppväxten för att sedan som vuxen svänga som en tung pendel, från den ena extremen till den andra.
Likväl kan man misstänka att hon var sur och otrevlig redan som barn. Att hon var en sådan där pestig unge som rättade alla lekkamrater så fort de öppnade munnen. Som med kritisk blick granskade de som inte var hela och rena. Som skvallrade så fort hon inte fick som hon ville i leken och som aldrig lånade ut sina leksaker eftersom de kunde gå sönder.
Någon gång ska jag fråga henne.
Just den här Solbritt, som jag tänker på, hade, liksom alla andra barn, två vägar att gå, antingen att leva upp till sina föräldrars förväntningar eller att svika dem. Alla som känner henne idag skulle förmodligen ivrigt hävda att hon gick den sistnämnda vägen, säkert i någon slags protest.
Men betänk: Att hon som vuxen är motsatsen till en solstråle behöver inte nödvändigtvis betyda att hon svek sina föräldrars förväntningar, hon kan ha levt upp till dem under uppväxten för att sedan som vuxen svänga som en tung pendel, från den ena extremen till den andra.
Likväl kan man misstänka att hon var sur och otrevlig redan som barn. Att hon var en sådan där pestig unge som rättade alla lekkamrater så fort de öppnade munnen. Som med kritisk blick granskade de som inte var hela och rena. Som skvallrade så fort hon inte fick som hon ville i leken och som aldrig lånade ut sina leksaker eftersom de kunde gå sönder.
Någon gång ska jag fråga henne.
lördag 20 november 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
