Äppelbikt
När jag handlar äpplen väljer jag bara ut fina. (Det är likadant med tomater.) Eftersom man inte kan se hur de ser ut på andra sidan, där de ligger i sitt äppelhav och ser perfekta ut, måste jag ta upp vart och ett för närmare granskning. Jag kollar dem runt om och klämmer lätt för att se att de är lagom hårda. Lite i smyg gör jag det, så att andra inte ska se.
Allt vore frid och fröjd om jag inte fick så dåligt samvete. Vem säger att just jag ska ha de finaste äpplena? Varje gång jag lägger tillbaka ett, för att det hade någon blessyr som först inte var synlig, så tänker jag på att någon annan, som kommer efter mig, får finna sig i att köpa det äpplet. För då är alla fina äpplen uppköpta av sådana som mig.
Vem är jag att bestämma att andra ska få sämre äpplen än jag?
Kan man ju verkligen undra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Jag tycker att just du ska ha de finaste äpplena. Du är värd det.
Friskt perspektiv på dagligvaruhandel!
Jag doftar på äpplena i smyg. Jag har en konstig förmåga att känna på doften om jag tycker om äpplet eller inte.
Kul text.
Man kan verkligen undra det. Det undrar jag också ibland. Men jag tänker att det är säkert någon som hunnit före mig till charken och norpat åt sig den finaste filén och på så sätt är vi ändå kvitt.
Jag köper allt skit jag.
Brukar baka för dom som är dålig.
Bra text ,,, då vet jag
Intressant vinkling.
Gillade texten. Världens orättvisor på äppelplan. Bra!
Underbar både i sig och med spannet från det lilla till det stora.
Härlig tolkning.
Om inte du tar de finaste äpplena så gör någon annan det. Det är en hård värld vi lever i!
Skicka en kommentar