Tema: Osynlig

När du kommer in här ser du henne förmodligen vid ordbokshyllan, där längst ner i hörnet, till vänster. Där rättar hon till ordböckerna vare sig det behövs eller inte. Det är liksom det som är problemet, men jag ska inte uppehålla mig vid det nu.
     Hon är mörkblond, cendré typ, kortklippt frisyr med en lite längre lugg som hon hela tiden för åt sidan, så som man gjorde i början på 90-talet. Jag har föreslagit att hon ska byta frisyr och bleka slingor, det tror jag skulle pigga upp henne, men nej. Hon är lite…initiativlös, kan man säga.
     Ögonen är helt okej, blågrå, fast dom ser du förstås inte härifrån. Hon är medellång, smal på ett intetsägande sätt, vanligtvis klädd i långbyxor och blus, ganska klassiskt snitt på kläderna. Tråkig stil, om du frågar mig. Allt går i blått, vitt och grått, blått, vitt, grått, blått, vitt, grått. Ja, du fattar.
     Hon närmar sig femtio, det kan man inte missa när man ser henne på nära håll, mascara är det enda smink hon använder. Lite concealer under ögonen skulle göra mycket, hennes ljusa hy har en nästan skummjölksblå ton här i butiken, vi har ju lysrör, du vet. Men som sagt, hon bryr sig inte så mycket om sitt utseende. Tyvärr, måste jag säga. Hon har varit singel i tolv år nu, och dig och mig emellan, det kommer hon nog fortsätta vara tills hon dör.

PS Den här kvinnan är en karaktär i en längre berättelse jag skriver, här sedd ur en arbetskamrats ögon.