Tack för temat.
Det är jag.
Som ständigt snubblar omkring.
Och famlar efter något att greppa för att inte falla pladask.
Faller pladask likförbannat och tar mig upp till synes oberörd.
Extremt oberörd.
Det gör inget för mig att snubbla, det tillhör livet och jag är inte en sådan som skäms. Nej, jag inser att man måste falla ibland för det är fallen man lär av, jag är en sådan som inser inser inser det.
Ja, och sedan går jag.
Vidare.
Med rak rygg.
Gråter en skvätt när jag kommer hem.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Den här texten ska jag spara som inspiration till ett skrivprojekt - inte sno, bara läsa igen.
bra
gråter en skvätt fint
Fint, gillar verkligen din dikt. Tycker om känslan.
Extremt berörd.
Skicka en kommentar