”Ett litet bidrag?”
kvittrade hon och insamlingsbössan skramlade farligt nära hans näsa.
Olof tog ett steg bakåt och ställde ner kassarna. Han halade upp
plånboken ur den långa byxfickan på lårets framsida, och innan han hittat en hundring bland alla
kvitton hade hon redan hämtat in det ökade avståndet och trampat över och in i
hans privata zon igen. Som en smidig älgko, tänkte han. Kanske var det de
ovanligt långa benen som framkallade associationen.
Hon luktade äpple och mint
och hon lät fingertopparna vila på hans underarm när hon berättade om allt hans
hundralapp skulle räcka till. Sängar, filtar, operationsdukar, sprutor, kanyler, medicin, vaccin i mängder; inget mindre än ett sjukhus växte fram. Hennes lockiga tofs uppe på huvudet glödde i kvällssolens motljus, och redan innan Olof med nervösa fingrar lyckats peta ner den ihopvikta hundringen i bössan visste han.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Närgånget så det känns.
Du e ju så..."if you delete this the sky will fall on your head"!
Vad visste Olof? Väl skildrat.
Svar; Tack för den lilla doktrinen! Den tar jag med mig:)
Hade inte läst! Men bra.
Vad visste han? Någonstans började jag associera till "Grabben i graven bredvid".
Skicka en kommentar