Jag blir aldrig irriterad för jag har gått kurs. Allt handlar bara om att leda känslorna rätt.
Man kan se det som att man har en massa kablar och sladdar inombords. Jag tänker att mina finns i magen, och under revbenen också. Några smala går upp till hjärnan.
I alla fall.
Om man drar kablarna rätt, och alla känslor får egna sladdar, dragna åt genomtänkta håll så att de inte trasslar ihop sig, då kan man kanalisera känslorna dit man vill. Det är inte svårare än så.
Låt mig ta ett exempel.
När jag blir irriterad på min arbetskompis för att hon hela tiden stör mig med sitt eviga babblande om alla sina privata problem med gubben som inte bryr sig om henne och vännerna som sviker och trädgården som hon inte hinner med eftersom den är för stor, så kanaliserar jag den känslan.
För man kan ändå inte förändra någon annan än sig själv, det fick vi också lära oss på kursen.
Men så blir det kärnvapenkrig och jorden förstörs så att till och med fiskarna dör ut.
(Och då tänker jag att man får använda den tjockaste kabeln för att kanalisera det.)
torsdag 20 september 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Oväntat slut, som jag gillar.
Håller med Charlotte.
:)Härlig text!, som vanligt.
Sen är det ju det att man inte ens kan undgå att påverka en annan mänska. Fast det kanske blir lite overkill att ta upp just på en kurs... (lät det nå vitsigt?:)
Saqer: Jo, jag skulle nog säga att det är overkill. På en kurs måste allt vara enkelt och tydligt, sorterat i raka rader. Alla sladdar på sin plats, liksom.
Och, nej, det är klart att man inte kan undvika att påverka människorna runt sig. Tack och lov. För det mesta.
Åh jag gillar ditt sätt att skriva!!!!
*i alla fall* mitt i ... ha ha
Himla bra!
Jättebra text
Mycket bra!
Skicka en kommentar