Satt i godan ro vid mitt skrivbord och planerade nästa lektion idag när jag tittade till på klockan och såg att lektionen ifråga börjat för två minuter sedan. Helvete, tänkte jag och rafsade snabbt ihop de böcker, papper och pärmar jag skulle ha med mig. Jag har (på förekommen anledning) en uppgörelse med en kille i den klassen, som går ut på att vi båda ska komma för tidigt till mina lektioner, och jag bara fan fan fan, medan jag älgade uppför trapporna till klassrummet.
Genom fönsterglasen hann jag se att alla elever satt på sina platser innan jag kastade upp dörren, störtade in och drog en radda organiska ursäkter. Jag lade ner min hög på katedern och slängde ett öga på min kollega som stod vid whiteboardtavlan, vad gjorde hon där? Efter ett par sekunders tyst förvirring gick hon fram till schemat som sitter på anslagstavlan och pekade på min lektion som skulle börja först om fyrtio minuter. Pinsamt, kan man tycka, men jag bara plockade upp mina pinaler, sa till eleverna att det var kul att se dem, och gick sedan ut med värdigheten intakt. Det tycker jag var imponerande.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Organiska ursäkter!
Ja?
organisk = något som har ett fulländat inre sammanhang. (SAOL s.2236)
Bra alltså.
Ja ja.
Men ändå.
Haha, så kan det gå. Bra beskrivet, känner hetsen och ser allt framför mig.
Direkt från verkligheten. :)Maila mig privat på ppk39@hotmail.com så ska du få en instruktion om hur man länkar. Jag kan inte skriva den här eftersom den bildar en länk då. Du kan också testa att googla på "länka html" el dyl.
Tråkigt att "godan ro" ibland ska behöva innebära ett så vanskligt tillstånd:) Kul berättelse!
Jag gillar den här berättelsen massor =) Glad och härlig och bra uttryckt med de organiska ursäkterna.
I informationsrutan här finns en jättebra beskrivning av hur man direktlänkar.
Men det bästa av allt är ändå sedan, då du kan sätta dig i lugn och ro med en kopp kaffe och "puffa" lite. Härligt beskrivet.
Skicka en kommentar