Som en gråaktig skugga trampar hon omkring i tillvaron, är det inte hemskt? Varför säger ingen åt henne att grått inte är hennes färg? Att gränsen mellan den stora stickade koftan och det gråsprängda håret suddas ut och flyter ihop med de gråblå halvmånarna under ögonen? Varför säger ingen något? Ska stackarn gå omkring där och vara osynlig?
När hon ju egentligen har så snygga tuttar och vader.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Menlöshet är liksom ett skydd ibland tror jag. Kamouflage.
Just det. Ett skydd. Hon kanske inte gillar att vara sexobjekt.
Kalle: Precis! :)
Eller så vill hon inte se ut som någon som kan få någon som inte tycker det att tro att hon tror att hen tycker att hon är tilldragande, kan man kanske också tänka sig? Spannet mellan menlös och sexobjekt borde ju vara ganska stort, tänker jag.
Svar: Texten levererar nog svaret, eller kanske inte.., men det kan ju diskuteras om det är rimligt att kalla det kvinnlighet, även om man föreställer sig att bristande självkänsla var både vanligare och även kunde, och fortfarande kan, anses tilldragande hos kvinnor. (hur konstigt det än låter)
Bra skrivet. Slutet var oväntat, men sätter verkligen fokus på vår utseendefixering.
Saqer: Jag såg ett sånt där make-over program igår, och där var en faslig massa tuttar och vader som skulle lyftas fram, och jag blev inspirerad. Till att häckla det en aning. ;)
Min grå tant är nog inte så menlös när det kommer till kritan, det är vad jag tror.
Aha, den dåliga självkänslan. Men jag skulle inte säga att den är vanligare bland kvinnor än bland män.
Helt rätt, men bilden kan sannolikt ha sett annorlunda ut på säg 50-talet.
Ang din tant så väcker hon onekligen en viss nyfikenhet:)
Bra skrivet. Slutet var oväntat, men sätter verkligen fokus på vår utseendefixering.
Skicka en kommentar