Om att begränsa sig till sås

Sedan går jag in på systembolaget. Bara så där. Direkt efter ingången viker jag av åt höger där de små vinflaskorna står vid de stora skyltfönstrena ut mot gatan. Många passerar på trottoaren utanför men det kan inte hjälpas; jag vill ha en liten flaska. Inte en stor.
Hastigt sveper jag över närmaste omgivningen med blicken för att kontrollera eventuell förekomst av kända ansikten, men alla ser påfallande obekanta ut. Ingen ser ut att intressera sig för mig, alla verkar på ett avslappnat och naturligt sätt inbegripna i sitt eget sökande efter dryck. Som om de inte skäms ett dugg. Som om de anser sig ha all rätt att strosa omkring inne på systembolaget och välja precis vad de vill i alkoholväg.
Jag söker snabbt av hyllan med små flaskor vitt vin. Vill bara ta något och fort komma därifrån. Priserna varierar mellan 26 och 52 kr, men pengarna spelar ingen roll. Även 52 kr är en obetydlig summa. Jag tänker att jag vill ha ett europeiskt vin och studerar koncentrerat flaggorna som visar vilket land respektive vin kommer ifrån. Helt idiotiskt är det ju, ur miljösynpunkt, att flyga en massa vin, som i huvudsak är vatten, från andra världsdelar. Så mycket onödiga utsläpp för något så onödigt, och rent av skadligt, som vin.
Italienskt får det bli. Jag greppar en flaska med tilltalande etikett i svart och silver när jag plötsligt ser små tetror. Man kan tro att de innehåller vaniljsås, eller liknande. Som vilken tetraförpackning som helst i mjölkdisken. Jag tar två och går snabbt mot kassan utan att se mig om. Kön är lång och jag känner mig synnerligen obekväm. Hur ser det ut med en medelålders kvinna som köper två tetror vitt vin? Enbart! En som dessutom för dagen ser hemsk och otvättad ut i håret. Mitt hår brukar inte se hemskt och otvättat ut men det kan ju inte folket på systembolaget veta.
Jag kliver ur kön med en ljudlig suck som signalerar att jag glömt något och med några raska steg är jag tillbaka vid skyltfönstret för att ta en halv flaska rött vin. Jag väljer en dyr sort. Den dyraste, och ställer mig sedan åter i kön. Kanske ser det helt naturligt ut att jag står där med mina två vitvinstetror och min dyra halvflaska rött vin. Jag hoppas. Jag hoppas också att ingen jag känner ska poppa upp som gubben ur lådan. Inte för att jag har något att skämmas för, jag är ju inte alkoholist, eller så. Men jag har mina principer, vilket min mycket lilla, faktiskt knappt existerande, umgängeskrets väl känner till. Jag tänker att jag ska säga att jag ska göra rödvinssås om någon frågar. Det är gott. Jättegott. Och vitvinssås.