Om att sticka ut

- Mamma, jag sticker ut!Jag hann bara öppna munnen innan jag hörde dörren smälla igen. Min lilla snorpa som inte var så liten längre. Vart skulle hon nu då?
- Vart ska du? ropade jag efter henne när jag hunnit fram till dörren och slängt upp den på vid gavel.
- Ut bara! Sluta fråga så jävla mycket, du kväver mig!

Hennes huvud var lätt framåtböjt över mobilen som hon vant knappade på när hon försvann bortåt längs gatan. De långa benen var klädda i trasiga svarta tunnstrumpor och synliga ända upp till rumpan där den korta kjolen tog vid. Hennes välsprejade lila hår stod på ända.

- Hej, hej! En förbipasserande granne log glatt och jag bet ihop och log tillbaka. Hon måste förstås ha hört det där med kvävandet och jag svor tyst en ramsa och bestämde mig för att ta min juvel i upptuktelse när hon kom hem. När hon nu skulle komma hem.

Du kan väl i alla fall klä dig ordentligt! Sms kan man alltid skicka om man är för irriterad för att invänta hemkomsten. Inget svar.

Och jag accepterar inte att du skriker åt mig ute på gatan!
Inget svar.

Dessutom vill jag veta vart du ska någonstans när du sticker ut!Inget svar.

Alltså, jag vill bara veta var du är och när du kommer hem.

Jag är bara lite orolig, vet du.

JAG ÄLSKAR DIG!


Inget svar.