Om ekonomiskt och annat fördärvligt lättsinne

Östersund den 11 maj 1973

Ulla-Britt!

Jag är fortfarande chockad efter ditt samtal men ska nu försöka sammanfatta mina tankar brevledes då jag tror att det blir alltför upprörda känslor om jag ringer dig.

Nu måste du ta ditt förnuft till fånga! Hur du ens kan komma på tanken på skilsmässa när du är gift med en så snäll och skötsam man, det är för mig en gåta. Inte super han heller. Det är inte alla som har det så väl förspänt som du, förstår du inte det?Hur ska du klara dig? Har du tänkt på det? Pengar växer minsann inte på träd. Det är inte likt dig att vara så oansvarig. Du måste också tänka på barnen, ska de behöva bli skilsmässoungar och tvingas flytta i från er fina villa och måsta bo i någon liten lägenhet? Nåden att vara tryggt försörjd skall icke underskattas!

Du säger att du känner dig olycklig, men vad tror du inte jag gjort i alla år? Hur tror du det känts för mig när din far varit ute och supit flera dygn i sträck och sedan kommit hem och slagit mig för att jag hade gömt hushållskassan? Och hur tror du att det kändes när din bror började gå i sin fars fotspår och dricka omåttliga mängder även han? Mitt liv har inte varit lätt, sanna mina ord. Men om det var en sak jag var bestämd på så var det att ni inte skulle behöva bli skilsmässoungar. Och det har ni heller aldrig blivit! Det är i alla fall något jag kan känna mig stolt över.

Det som chockar mig mest är att jag inte känner igen min egen lilla Ulla-Britt. Hon skulle aldrig fara i väg så huvudlöst och lättsinnigt. Du har alltid varit så klok och eftertänksam. Alltid tänkt på andra i första hand. Vad är det som har hänt? Jag ber dig att besinna dig och ta ditt förnuft till fånga.


Hälsningar från din Mor

P.S. Jag kommer inte ta ner ert bröllopsfotografi hur det än blir, det är då ett som är säkert. D.S.