Om att stryka under med linjal. Till ingen nytta.

Det är i trapphallen jag får syn på henne. Hon måste vara ny, för skolan är inte större än att jag annars hade sett henne tidigare. Hon sitter på det kalla fönsterbrädet i svart marmor med sina böcker i knät. Hennes hår är långt och cendréfärgat. Det ser inte ut att ha blivit borstat på ett bra tag men jag ser att hon inte är typen som bryr sig om det. Hon är typen som har viktigare saker för sig. Jeansen och gympadojorna är slitna, den urtvättade t-tröjan likaså.

Plötsligt tittar hon upp och för en millisekund ser vi varandra i ögonen när hennes blick passerar min. Det ilar till i magen. Jag kan inte sluta titta på henne. Ögonen är som fastvuxna åt hennes håll. Jag hör Emma, Elina och Selma från 8b skratta. De viskar, tittar på tjejen i fönstret och skrattar. Va fan håller de på med? Jag biter ihop käkarna för att hindra ilskan som vill ut och slå ner idioterna. Emma går fram till fönstret och tar i tjejens hår. Hon frågar om hon vet vad en hårborste är, sen skrattar hon så att hon måste hålla sig för magen. Tjejen i fönstret tittar åt ett annat håll och låtsas inte om frågan. Jag ser att hon skiter i småsaker som hur håret ser ut. Till skillnad från idiotEmma som antagligen sitter en timme varje morgon och fixar med sitt.

Jag kan inte sluta tänka på henne. Kan inte sluta tänka på millisekunden då hon tittade på mig. Utan att verka särskilt intresserad frågar jag Danne i 8b om de fått en ny i klassen. Jo, en Tilda. Som verkar lite konstig. Hon har skåpet bredvid Danne så han måste trängas med henne när de ska dit och byta böcker på rasterna. Han himlar med ögonen.

På kvällen bestämmer jag mig. Jag ska lägga en lapp i hennes skåp. Jag ska skriva att jag tycker att hon är söt, och så ska jag skriva mitt namn och min klass. Jag vill att hon ska förstå att det finns dom som skiter i om håret är borstat eller inte. Att det finns dom som fattar att det finns viktigare saker i livet. Jag tycker du är söt, skriver jag. Med linjal stryker jag under orden, så att hon ska förstå att hon verkligen är det. Sen stryker jag under dem en gång till för säkerhets skull. När jag ska skriva mitt namn får jag handsvett och hjärtklappning så jag väntar med det. Jag tänker att jag kanske kan peta in lappen med enbart det dubbelt understrukna; Jag tycker du är söt. Det kommer kanske göra henne lite gladare. Hon kommer fatta att det inte bara finns Emma-, Elina- och Selmaidioter på den här skolan.

Lappen ligger i min geografibok när jag cyklar till skolan nästa morgon. För att den ska hålla sig slät och fin. Inte bli skrynklig så att den ser ut som något skräp. Jag sitter i uppehållsrummet och tittar på hennes skåp innan första lektionen och det är då jag kommer på det: Hon kommer kanske tro att lappen är från Emma eller någon annan som vill driva med henne. Som bara vill vara taskig. Kan jag ta den risken? Abbe kommer och buffar på mig. Det är dags att ta trapporna upp till klassrummet om vi inte ska bli sena. Motvilligt följer jag med honom med lappen kvar i väskan.

En vecka senare när jag inte sett henne på flera dagar frågar jag Danne. Vart tog den där konstiga tjejen vägen, säger jag och ser ut som jag egentligen inte bryr mig. Danne svarar att hon inte trivdes, så hon flyttade till en annan skola. Lika bra det, säger han. Ja, lika bra det, säger jag.