Tema: Om att bli upptäckt

Idag var det nära ögat. Jag måste hitta på bättre ursäkter hädanefter. Skulle behöva fundera ut något som gills forever. Att jag är allergisk mot Mias katt t ex, men det funkar inte eftersom Mia inte har någon katt. Det kanske är hög radonhalt i hennes hus? Jag tror att man kan få reda på radonhalter i byggnader om man ringer tekniska nämnden.
   Petra kom farande när jag satt i all sköns ro och åt lunch i personalrummet.
   "Du, jag hörde att du inte kommer på Mias tjejmiddag!"
   Redan här såg jag den annalkande faran, kände hur rovdjuret bakom den oskuldsfulla nunan väntade på att få lägga ner sitt byte.
   "Ja, nej, just det...jag kan inte...", sa jag samtidigt som jag frenetiskt tuggade och svalde kålpuddingen jag just stoppat i munnen.
   "Mia sa att din mamma fyllde år...?" Triumfen i Petras ögon höll på att utmanövrera oskuldsfullheten i hennes uppsyn. Kampen mellan de två gav henne ryckningar i ögonlocken. Under tiden hann jag ladda.
   "Ja, alltså inte min riktiga mamma utan en annan. En slags sommarmamma kan man säga. Som alltså var som en mamma ibland på somrarna. Ja, inte då när jag var i sommarstugan på Västkusten med min riktiga mamma och pappa då. Men annars. Ibland. Åh, hon var helt underbar, sådär riktigt hönsmammig, du vet."
   Besvikelsen i Petras ögon var påtaglig.
   "Jaha. Ja, jag tänkte väl... Din mamma är ju död", sa hon, den bitchen. Hon blängde surt på mig och gick och satte sig hos Bettan.